"jag hade glömt hur söt du är"

jag blir inte klok på allting.
varför är jag så himla dum i huvet ibland.
jag har verkligen INGEN karaktär.
måste jag göra saker så jag blir ledsen.
jag kan ju inte direkt skylla på någon annan för jag är ju med på det själv HELA TIDEN!!
annars skulle jag lätt kunna säga att jag är skit arg på dej och det sätt du behandlar mej på.
men nu låter jag ju dej göra det, om och om igen.
OH HELVETE!!!!!!











I'm a black thought,
hanging in the air.
you're a white cloud,
and you are everywhere.......







och så frågar man mamma vad hon tycker om saker och ting. och hon är så där ruggigt klok hela tiden och ger dom där svaren som man vet att mammor gör och ändå är dom oftast det rätta. hon är klok och så är det en till som är det. han gör att jag ibland känner mej lite korkad i hans sällskap. och liten. för att jag då känner mej så o-klok. men jag tror mest att jag är naiv. och att det är där skon klämmer. dessutom ska han bli nåt när han blir stor. och sånt blir jag så ruggigt imponerad av. männsikor som har en plan. och en vettig sådan oxå.

varför vill jag alltid ha saker som inte är bra för mej och inte ha saker som faktiskt skulle kunna vara bra för mej.?