ensamma gatan

jag har döpt om min gata, tillfälligt, till ensamma gatan. För det är så det känns litegrann där just nu. Ensamt. Och lite uttråkande. På tv'n har jag 3 kanaler och en finsk-kanal (men den kollar jag inte på så den räknas inte), jag har ingen dator med internet så jag kan inte sitta och slösa bort min dö-tid på att msn'a med mina vänner och skivorna till min stereo är oturligt nog kvar i örebro, alltså klättrar jag rätt mycket på väggarna när det varit som det varit senaste veckan. Slutat tidigt i skolan, spöregn ute = what to do what to do? I lördags blev det så trist att jag packade iväg mej på äventyr till Uppsala för att hälsa på mina 2 sweethearts. Det var en glädjens resa och jag skulle kunna göra't varje dag. Vi hälsade på hos snällaste paret, drack GT och sen gick vi på en klubb med en dålig dj. men det var kul. Så himla kul. och o-ensamt...bästa känslan.

Jag förstå inte mamma när hon säger "men cristina, det kan vara bra för dej att lära dej vara ensam och tagga ner lite". vadå lära mej va ensam, det är ju DÖDSTRIST. och framförallt ensamt. Jag får ingen ro av att sitta och glo in i väggen ensam i min mörka lägenhet. inte alls. och någon inspiration för konstskolan är det ju inte heller.

Näe projekt för den här veckan blir att :

1. hämta ut boxen med tv-kanalerna på posten.

2. styra upp en dator och ett internet.

3. hooka med lite folk och umgås umgås umgås.

4. inte vara bitter över avstyrda relationer och andra oklarheter!

Fafi. hon är grym!