det är konstigt, det där med ensamheten, hatar det i sthlm, i örebro älskar jag det.
jag har inget alls emot att vara själv här, göra saker för mej själv, umgås med mej själv.
bara ha mej själv att tänka på.
inte bry sej om någon annan.
känns apa-skönt faktiskt.
don't get me wrong, ja gillar min kille och mina vänner i sthlm och älskar att hänga med dem, men det är så sällan jag känner mej lugn och rofylld av ensamhet. jag är typ lyrisk över känslan.
Jag känner av det jag med! Va ute och promenerade igår på söder och kände mig typ ensammast i världen bland alla glada solnjutande människor!
ReplyDelete