fulaste håret i mellansverige

okej nu vill jag typ dö.
tog ur mitt löshår förut idag (tack till minna som hjälpte mej) och helt plötsligt slog verkligheten mej rakt i ansiktet med den hårdaste kängan du kan tänka dej, säkert stålhätta.
jag har ju för tusan inget hår.
mitt hår är lika tunt som.... som ingenting.
det som lixom blev kvar efter att jag tagit ur det fina tjocka långa håret var lixom INGENTING. och detta hår har jag tydligen levt med i nästan 26 år, hur fan kunde jag tycka det var ok?
jag ser ut som en flintskallig apa och nu vill jag dö.
jag fattar vad dom menar när dom säger att "självförtoendet sitter i håret" för jag gick precis ner till minus 130 minst på själförtroende skalan.
min spegelbild hånskrattar åt mej.

men alltså det här är lixom inget skämt.

och visst jag kan väl sätta i håret igen, men då måste jag punga ut 500 spänn och innan det måste jag ändå klippa det och färga det och just nu har jag inga pengar, plus att jag tänkte att jag inte behövde ha nåt fint långt hår på vintern.
uuuhuuu jag hade fel.
jag behöver visst långt fint hår.
alltid hela tiden.
åhå. nu ska jag gråta en skvätt.
får se om det känns bättre sen.