är på besök hos mina förlädrar.
en sak som jag nog aldrig reflekterat direkt över men som jag gjorde den här gången är att allt är detsamma,
sen hur länge sen som helst är allt detsamma.
det är standard-magnusson som gäller.

handlar man mat så handlar man samma saker.
inget nytt eller exotisk, ingen annan smak. samma som alltid ska det vara, kornmo- och digestive-kex, för det äter man till kaffet på helg-frukosten.
samma kaffe-sort, samma fil, samma all mat. samma lördagsgodis lixom. aldrig chips bara såna där chokladbitar i papper som man köper på lösvikt.
inredningen ser ut exakt som för tio år sen minst. samma björk och furu-möbler. samma gamla "tillfälliga" skrivbord och fula hall-möbler. det är bara en å annan matta som bytt färg eller form.
i duschen finns samma tvål och schampo som alltid och tvättmedel det byter man bara inte.
och det där hårde oräfflade toapappret som gör ont att torka sig med, det har dom. (vad hände med att unna sej på äldre dar?)

jag bad i min tysthet att jag aldrig blir så tråkig när jag blir stor, att jag åtminstone har modet att våga prova nån ny handtvål till handfatet eller ett nytt märke på kaffet.
men man blir väl som sina föräldrar, det är väl oundvikligt. eller?