ibland på jobbet

finns det inget att göra. då står jag och läser gamla inlägg på min blogg. det är oroande, jag blir typ orolig för mej själv.
skulle vilja gå tillbaka i tiden ibland och bara krama om mej själv och säga att allt kommer bli bra, att om jag bara väntar lite så kommer jag springa på riktig kärlek.
t.ex hösten 2007:

"Sen åkte jag buss långt ut i förorten, fick hjärtat skrapat mot grus, som väntat och sov under en plastpalm.
Och idag sitter ja här i skolan, med genomgång om exakt 5 min och jag är full och har svarta fläckar på synen, va fan ska ja göra?!"