lugna gatan

jag lever livet på lugna gatan.
går till jobbet och jobbar. kommer hem. sover.
jobbar. hem. sover.
ja ni vet.
inget speciellt.

inte ens en rolig fest, för nä det går minsann inte, orka vara bakis eller övertrött på jobbet, eller ännu värre, orka förstöra sina få lediga helger med att vara bakis eller sova bort en hel dag.
jag är TRÖTT på't. så jävla trött på alltihopa. jag vill ha ett äventyr.NU.
nåt ordentligt. inte bara tre dagar i örebro där det ändå bara blir sällskapsspel och mat-mayhem.

jag har inte ens en plan för framtiden och det stör mej nåt så fruktansvärt.
kris, kanske man kan kalla det. jag har gråtit över saken kanske varenda kväll i en vecka.
blödig, i know. men va fan.

när dessutom mina bästa kompisar åker bort över midsommarhelgen och jag blir kvar i stan känns det ännu surare. nu får typ vara nog.