åh ibland blir jag så satans förbannad, den idiot som skapade mensen och mens-värken borde buras in på livstid eller ännu bättre, skjutas.
igårkväll åkte jag hem till mitt trygga hem i adolfs bara för att sova själv i min egen säng och rå mej själv en stund. och jag längtade efter att bresa ut mej i min säng alldeles själv och sova djupt och skönt och drömma galna drömmar.
nähä då hade någon plötsligt bestämt att jag skulle få dödsmensvärken klockan halv tre. tack för den lixom. lat som jag är (och dum?) så orkade jag inte gå upp och ner till köket för att leta på ipren så jag låg där i min säng och led av smärtor till klockan sju, när jag hörde att mamma gick upp, då gnydde jag lite om vatten och ipren (så jädra lättfixat kan det va) och sen somnade jag utan smärtor och sov i två timmar. för då ringde min väckarklocka och crilla det dags att gå upp nu. så med energi=0 gick jag upp. undrar hur kul den hr dagen kommer bli. min skalle känns som en bomullstuss och magen känns helt mörbultat. jippiejo.
och som en bonus kom jag på att om det gör ens hälften så ont som i natt att föda barn, då kan den här världen glömma att jag nånsin kommer sätta ett barn i livet!
hejdå!!!