tårar på kanelbullens dag

jag mår illa och vill kräkas.
jag blir så grymt imponerad av männsikor som lyckas i livet, som har en plan och som uppfyller sina mål och drömmar.
samtidigt känner jag mej bara ännu sämre för att jag själv inte kommer nånstans.
jag bara är kvar här i samma spår som vanligt.
nu är det tårar.
på fredag slutar kurren och sen äre slut på allt igen.
jag vet inte riktigt vad jag ska ta mej till.
jag behöver en kram.
nån som kramar mej och säger åt mej att jag duger som jag är och att allt ordnar sig till slut ändå. och att jag inte ska va ledsen, jag är ju en helt underbar person.

äsch!
quit the drama!!!!
nu måste jag ut. i friska luften.
hejdå