London calling

om jag inte tar vara på mitt liv och lever det som jag faktiskt skulle vilja nu, så kommer jag ångra mej så himla mycket sen.
så varför sitter jag då här hemma framför datorn med gråten i halsen och ångesten på ingång. jag fattart inte.
jag är ett jävla fegsnöre.
någon borde tvinga mej.
på riktigt.
faktiskt.
jag kommer inte någonstans genom att stanna kvar här. i det här huset, på den här gatan, i den här stan. Usch jag skulle vilja kräkas på alltihopa. hur länge kan man stå ut?

WASTING TIME ON STUPID THINGS THAT'S WHAT I'M DOING TODAY.
WALKING UP AND DOWN THE STREETS, YOU SEE ME FLOAT AWAY!
I'M BREAKING IN TWO, SO WHAT SHOULD I DO???
TO MAKE YOU ALL MINE, ALL OF THE TIME?!