Äfventyr

sen ja och leo slutade på våra "vanliga" jobb har vi lixom gjort typ ännu mindre saker tillsammans. ja förutom att sova ihop och äta frukost lite längre än förut så gör vi lixom inget speciellt ihop. vi unnar oss inte.
för han måste iväg och pilla med massa frilans-krafs dagarna i ändå (inget illa menat, killen är skit-ambitiös och jätte duktig) och jag borde ju egentligen plugga dagarna i ändå (jag försöööker, jag gör det verkligen, men motivationen är någon annanstans.)
och så slutar det ändå bara med att livet är precis som förut, vi ses på kvällarna, äter, kollar nåt tv eller film, sover, äter frukost ihop och säger hejdå.

sen idag hursom hade leo kommit på att vi skulle åka på loppis-runda, jag fick lite lätt ångest för jag egentligen borde plugga, men eftersom jag är den som inombords gnäller över vårt häng (se texten över detta) så bet jag ihop och tänkte "ja gört sen".
vi skulle hursomhelst åka till sumpan för där har dom både myrorna, stadsmissionen och en stor källar-loppis. vi tog tuben till centralen och därifrån hoppade vi på första bästa pendel-tåg norrut. bara det att vi inte kollade var tåget skulle och fick snopna hoppa av i solna och ta en krånglig buss till sundbyberg. en resa som borde tagit typ 10 min gick nu på minst 40.

väl i sundbyberg fick vi rädda en stackars tant uppför en brant trapp eftersom hiss-jäveln gått sönder. hon hade tyngsta rulatorn med matvaror och det skar lite i hjärtat när jag tänkte på att hon sen ändå skulle rulla den där i snömoddet.
sen gjorde vi myrorna, jag köpte en bibel (i rent studiesyfte dock). på loppisen efteråt tappade jag bort leo i en skivback och kände mej som ett borttappat barn i ett köpcentrum. fick nästan lite gråt i halsen. men vi fann varandra till slut och efter det fick jag mensvärk så då åkte vi hem.