hopplöst fall.

det är jag det.
såg mej i spegeln i morse och tänkte att "idag är dagen jag tar tag i det här".
men jag kan inte, det är som en spärr.
jag får typ värsta ångesten bara av att titta på boken.
det är som den största flash-backen från högstadiet/gymnasiet som slår på.
och jag känner hur motigt allt blir och hur jag ändå inte kommer klara nånting.
hej jag heter crilla och jag har världens sämsta plugg-självförtroende tack!
kan man gå i terapi för sånt här. måste få bort mina hjärnspöken från den tiden när jag gick i skolan. annars kommer ju det här aldrig gå.