knapert.

Igår tog jag vuxenpoän delux.
Åkte ut till solna till ett riktigt kontor, satt i väntrum och hälsade med fast handslag. Sen skrev jag på kontrakt på nya lyan och pratade vuxet och ställde viktiga frågor.
på onsdag nästa vecka får jag flytta in, i mitt nya hem, mitt nya korttidskontrakt. så nu blir det till att inte hoppas för mkt och fortsätta leta bostad.
För som hon sa på kontoret i Solna "jaa du, jag vet inte hur länge du kan bo där, får hoppas på det bästa, men sluta för guds skull inte leta efter nåt annat!!!"

Sen lyckades vi äntligen gå på bio, Leo och jag. Det var kanske inte en sån film vi absolut ville se på bio, men när vi väl stod där, tio i tre i foajen och funderade, kunde vi inte banga då den började klockan tre.
Så det fick bli en svensk film om en heroinmissbrukare. (otroligt upplyftande)
Och efteråt var vi så stolta över oss själva som äntligen lyckats gå på bio.

Och så var det ju det med pengar igen. Ständiga ständiga problemet.Fick precis veta att den här härliga skidsemestern jag tog ut i februari inte gynnade någon slags semester-ersättning, då man tydligen måste jobbat i företaget ett år innan man kan få det.
KUL!
GÖTT!
Och efter att jag betalat dubbla hyror, 18 olika räkningar och andra skojiga utgifter får jag nu i april leva fattigare än jag gjorde som student förra året!
Man ska testas här i livet, se vad man går för. Det är det han vill, den där jädra Gud. Så man kan uppskatta livets små saker.
MEN JAG GÖR JU REDAN DET!!!!
jag uppskattar skitmycket små saker, som att hitta fina porslins-katter på myrorna för en femma, att det finns färskt bröd till frukost, att bussen kommer precis när man kommit till busshållplatsen och att det ett tag nästan började bli vår.
Eller så är det här straffet för att jag hade sånt sabla flyt med bostad.
varför kan det inte bara få vara medvind ibland?