ett smärre världskrig

åkte en liten sväng till örebro nu när jag är ledig och tänkte ha mej en sköööön soft paus från storstan ett par dagar. FEL FEL FEL. syrran var oxå hos föräldrarna med sin flickvän, och det är världskrig från morgon till kväll, dem smäller i dörrar, skriker och gråter och härjar som om det på riktigt vore ett världskrig. vi andra gömmer oss i datarummet som ligger längst bort och sitter här och känner oss obekväma. Alla blir ledsan över att dom bråkar, och pappa är butter och klipper gräset för att hålla sig borta.

Men vad ska vi säga, "eh göra slut vore kanske ett tips?!", "kanske att ni kan åka tillbaka till göteborg och tjafsa vidare där?!"

gaaaah ja blir tokig.

därför försöker jag göra andra grejer än att hänga runt hos mina föräldrar (fast det var tanken från början)eftersom det är där världskriget håller på.

jag står inte ut. jag blir arg över att dom beter sej så hemma hos mina föräldrar.

det är mina föräldrars hus lixom, har dom inget vett i skallen....AAAAAARRRGGGHHHH!!!

nä, nu blire duschen, och sen bort bort bort.