Nu har det i 3 dagar i sträck gått proppar på löpande band i min lägenhet. I måndags fick jag kuta till lampaffären och köpa 2 nya förpackningar då alla tagit slut och min lägenhet badade i mörker. Sen igår när jag kom hem slocknade hela lägenheten igen, direkt när jag klev innanför dörren (I must be cursed), och så stod jag där i mörkret med mobilen som enda ljuskälla och försökte byta proppar, varpå min granne ovanför kom ner och sa att hela hennes lägenhet oxå slocknat, Sabla rivningskåk. Så jag fick ringa jouren och be dom skynda sej som tusan. Orka leva i mörker med bara ett par ykna stearinljus som lyser upp lite grann. Dessutom var jag hungrig, trött och redan irriterad. Men så dyker han upp och knackar på min dörr, Jour-Micke! Halleluja! Han gick in i lägenheten, kollade lite på mitt proppskåp, försvann ner till källarn och efter 5 ynka minuter kom ljuset tillbaka och Jour-micke kikade in och sa "nu rullar det på igen" på bredaste värmländska. Jag tackade tusen gånger om. Tänk vad livet skulle va bra om jag och Jour-Micke var grannar. Då kunde han hjälpa mej att byta taklampa i köket. För det går inte alls.
Efter detta kunde jag iaf konstatera att jag faktiskt klarar saker som jag inte trodde innan. Jag kan styra upp lite grann när jag tycker det känns som ett krisläge utan att ringa mamma och pappa och grina. Jag var nöjd och firade det hela med att prova roliga löständer och kolla "kniven i hjärtat" på dvd. Jag är BRA på att umgås med mej själv.
oh yeah!
oooh jag drömmer om att du och jour-micke ska komma och hämta mej från mitt tråkiga tenta-pluggliv och ta mej hem till din crib ge mej varm mat, rödvin och snicksnacka om elektronik och ha skrattpåse-vm.
ReplyDeletejag saknar dej criss-ter!