man skulle ju tex skulle skriva om hur himla härligt det var på julafton och i detalj beskriva det för er, men asså seriöst, det händer ju samma sak varje år så det blir lixom inte så spännande. vi tränar, åker till mormor, äter julbord, kollar kalle anka, läser rim, öppnar klappar, äter julgröt, spelar spel, godnatt.
så där vare, typ i detalj.
däremot juldagen, med sin efterlängtade hemvändar-afton.
där kan vi snacka. ok inte i detalj för det minns jag tyvärr inte.
men jädrar va kul det var.
först en förfest med hela mitt gamla gäng, jag tror inte nån inte var där. så fina var dem allihop, jag blev varm i hjärtat.
sen stod vi i hundraårets längsta kö, där jag träffade ännu fler gamla homies.
väl inte kutade jag runt som en galning, skulle snacka med alla, dansa till alla låtar, dricka alla öl, kramas med alla och så vidare...glad var jag hela kvällen, glad och på topp. kände mej aldrig för full eller för nykter...
försökte gå igenom kvällen i huvudet igårkväll och kommer ihåg att jag pratade med typ alla, men jag har faktiskt inte den blekaste vad jag pratade med någon OM.
jag ser framför mej i huvudet hur de rör på munnen men hör inte vad de säger.
urs.
när kvällen var slut fick jag skjuts hem i bil av mina bästa brorsor, dem bara skrattade åt mej hela vägen. WHY OH WHY? eller jag vet ju, jag var ju svinpackad och snackade säkert massa goja.
fick även höra dagen efter av Leo att jag GIVETVIS ringt honom strax efter två och snackat osammanhängade och sjungit och haft mej. (som vanligt då) bra där.
vaknade i lördags med årets huvudvärk och en smärre ångest i bröstet. låg i fosterställning säkert till tolv, då min familj släpade upp mej för fler jultraditioner.
men jag säger då det, jag förstår nu fördelen med att vara en partyprisse, man har iaf rutin på att vara bakis.
det har inte jag längre, and it sux.
